Nu har jag äntligen kommit hem från Uppsala.
Dagen blev dock inte som väntad.
När vi väl kommit fram till barnonkologen Bonken vid
trapp 95, när jag väl pratat klart och gått igenom
framtidens planer med min läkare, så visar det sig att
jag skulle på EKG senare än väntat. Vilket i sin tur
skapade problem för Fanny och Robin, dock inte för Sven.
Vilket sedan i sin tur skapade problem för hur jag skulle ta
mig hem.
Medan vi tänkte, diskuterade och brainstormade kom vi
fram till att det gick att lösa genom att jag tog tåget hem.

Tråkigt, men okej, tänkte jag. Sen börjar det som var så
sjukt spännande;

Jag beställde en taxi till resecentrum och kom fram i god tid.
Sedan när jag köpte min biljett hem, så skulle bussen till
Enköping avgå kl. 16.20. Jag sätter mig och väntar för att se
vilken busshållplats jag skulle gå till. Helt plötsligt ser jag att
min buss står där, bra mycket tidigare än vad SJ sade till mig.
Så jag springer dit, busschaffören berättar vänligt att SJ's tider
inte stämmer så bra, men att jag iallafall hamnat rätt.
När jag väl satt mig blev jag lugn och somnade. Upptäcker att
jag har åkt för långt, och blir tvungen att springa till tågstationen.
Hinner med tåget och det åker iväg mot Västerås. Och DÄR tog
det stopp. Tåget stod still i ca en och en halv timma. Så den tåg-
resa som egentligen skulle ta ca 2 timmar, blev helt plötsligt
dubbelt så lång.
Jag ska aldrig mer åka tåg...



Nu har jag diskuterat, funderat och överlagt hur
jag ska styra upp morgondagens sjukhusbesök
i Uppsala. Jag hade tre alternativ:


1. Åka tåg kl. 08.00 från Örebro, utan sällskap och ha
otroligt tråkigt i all väntan som sker hela dagen.

2. Åka tåg kl. 08.00 från Örebro, med sällskap och ha
lite roligare och iallafall någon att umgås med i väntan.

3. Åka bil med någon som inte har något bättre för sig
och fortfarande ha någon att umgås med i väntan.

Jag kikade runt lite bland mina kära små hönor till
vänner, efter någon som var spontan nog att kunna
åka till Uppsala för en dag, utan planering och en massa
krångel, och jag hittade Fanny Olofsson från Kristianstad
som jag campade med på Hultsfred'09. Det var inget
snack om saken. I detta nu står hon troligen i duschen
för att åka till Linköping och hämta Sven och hans vän,
sedan beger dem sig hit för att hämta mig, och sedan
åker vi iväg till Uppsala imorgon bitti.

Galet, kanske ni säger.
Skönt att slippa ensamheten i väntan på alla prover,
läkare och röntgen, säger jag.


Godnatt!



lyssnar jag på Thåström och tänker tillbaka.
I denna stund letar jag efter crazy stuff till
Yeah!10. Bland annat Chaos Paintball's prylar.
Någon som känner en eldslukare eller någon
annan crazy person? Me need crazy people.



Feeling your fingertips across my spine
Makes me want to freeze time
Letting this moment last forever
I only want to be with you
But I can't take a shot
Even though I really want to
You're everything I've ever dreamed of
But I'm too scared

Maybe if you meet me halfway
We can make it work



Another week has gone.
And still I sit here in Feffe's lägenhet.


Veckan som var har minst sagt varit spontan. Det var längesen
jag hade en ostrukturerad vardag, känner jag. Jag blir helt rastlös
om dagarna. Förr hade jag skola, sen jobb plus Yeah!-festivalen.
Nu har jag skola, sen... Ja, precis. Det var kul med lite spontanitet
som att glo film hela natten med Linnea, Feffe och Linus, sticka till
Stockholm för att se Lasse Lindh på Kafé 44 med Angelica och så
vidare, men jag börjar nästan redan bli lite trött på det. Skönt att
vi drar igång med arbetet inför Yeah!10 på torsdag iallafall. Men
jag behöver ett jobb!
Förslag, någon?

Nu sitter jag iallafall och lyssnar på Skid Row medan Feffe och Linus
tittar på Pirates of the Carabian. Dags att hoppa på min ultra mega
super turbo cykel hem snart, kanske.

Alexander, jag kan fortfarande inte förstå att du är borta.
Hoppas att du har det kung där du befinner dig nu.
I try to keep it simple by telling myself that I will remember you.

Igår var det spontanresa till Stockholm och Kafé 44 för
att se Lasse Lindh's sista spelning. Underbart.

Idag fyller Patricia år, grattis darlin'!









R.I.P Alexander.
I will remember you.



... funderat på att raka underlivet, va?

Så sade den fulle mannen med muschen som alltid
hänger på bibioteket och dricker öl när vi satt i parken
igår och hängde. Han satt ensam på en bänk och hävde
ur sig saker som "Nu ska du få se på kung-fuuuu!"
och "Om jag tar höga toner kanske du håller käften".
Jag, L, A, F och T dog av skratt. Eller i varje fall jag.

Nu ska jag styra food och försvinna upp till city för att
mysa med lite people.

PUSS!

RSS 2.0