... sjukt dålig kväll. Kvällen slutade inte lika bra som den började.
Nu ska hon samla energi inför morgondagen då hon ska jobba på Yeah!.

Du kommer väl dit?

Jag funderar på om jag ska sutta min mobil i Svartån. Den har ringt hela dagen, och jag är verkligen trött på det nu. Hahaha, usch för telefoner!

Efter en massa krångel, bollande hit och dit om var vi ska vara, så är det äntligen klart. Vi ska till stadsparken. Det blir mys. Nu ska jag kila iväg och titta ifall mina sojakorvar och majskolvar är färdigtinade. Imorgon är det Yeah'08, dock är jag inte särskilt taggad på att gå upp kl. 8 på morgonen.

Vi ses på Yeah!

Hon önskar att Hon kunde förmedla sina känslor ordentligt, att verkligen visa när Hon mår dåligt. Men Hon kan inte. Hon har lärt sig att alltid ha ett leende på läpparna, det ser bättre ut utåt. Men inåt då? Nej, det är det ingen som ser. Men Hon har, av egna erfarenheter, lärt sig att om man alltid har ett leende på läpparna, så uppfattar folk en som bland de lyckligaste människorna de någonsin träffat på. Och då är det för sent för att sedan visa hur man egentligen mår, att leendet bara är en mask för att slippa prata om sig själv. Det är för sent. Hon kan inte längre. Jessica Halldén mår väl aldrig dåligt liksom. Men se på fan, det gör hon. Allt för dåligt. Inte bra alls. Inte just nu, inte igår, inte i förrgår. Inte alls egentligen. Det finns de dagar Hon mått bra, men inte fullt ut så bra. Hon är trött på att tårarna rinner om nätterna. Hon är trött på att inte kunna berätta för någon.
Och usch, nu orkar hon inte skriva längre. Hon mår inte bra, och så var det med det. För er som ville veta.

Godnatt.

Dina ord.
Just dom orden.
Aldrig i hela mitt liv har jag blivit så sårad och ledsen som jag blev när du sa dom där orden.
Aldrig har jag någonsin känt mig mer misslyckad, kränkt och förnedrad.
Så som du fick mig att känna igår.
Dom orden kommer jag aldrig att glömma.
De hörs som ett eko.
De vägrar försvinna.
Återigen upprepas de för att påminna mig om hur misslyckad och obotligt lobotimerad jag är.
I dina ögon.
Orden kom från din mun.
Det är det sättet du ser mig.
Jag hatar dig.


It doesn't matter what you say.
Just hurt me as much as you can.
'Cause I'm strong and you will never succeed.
No.
You will never see me bleed.

Hej, mitt namn är Jessica och jag hatar tandläkare.
Jag mår dåligt av dom.
Helst av allt hade jag bara velat sitta där i väntrummet och bläddrat i Allt om Vetenskap och läst om klimatfrågan. Då hade jag ju endå varit där, men inte behövt träffa någon äcklig tandläkare. Men nej. Så fungerar det inte. Jag ska tillbaka nästa vecka.

Usch på det, säger jag bara.

Jag vill tillbaka till allt som var, men stanna vid allt som är.
Minnen kommer tillbaka och jag saknar dom.
Men jag är nöjd som det är.
Äckligt nöjd.
Aldrig har jag mått så bra som jag gör just nu.
Jag trodde aldrig att jag skulle få säga det.
För första gången i mitt liv menar jag det verkligen.

Jag mår BRA.



I fredags drog vi som sagt iväg till Linköping för att mysa med Thilda och en massa andra sötsaker. Hur sjukt värt som helst. Det var längesen jag hade så roligt och mådde så bra. Men jag saknade Dig.
Fredagen började med att jag fick skjuts till jobbet där jag fick slita som en jude. Jag sorterade cirka 6-8000 dvd-filmer i bokstavsordning. Straffet för att ha varit sjuk och haft möten/nationella prov under vissa av arbetsdagarna.
Tack, Pelle.
Som tur var har jag två änglar till vänner som frivilligt hjälpte till att sortera alla dessa dvd-filmer.
 Fett med creds till er, Kim och Nina!
Jag hade antagligen fått slita hela helgen om det inte vore för er.

Under en massa stress och tjatande samtal från Thilda, hehe, lyckades vi äntligen komma iväg. Och så måste  jag nämna att vi såg den fulaste bilen i Sverige på vägen. En gul, påbyggd Opel Kadett som jag bara var tvungen att ta kort på. Bild kommer inom kort.

Väl framme i Linköping C kom Thilda och mötte oss för att vänta på bussen hem till Lambohov. Eftersom det var 30 minuter kvar tills bussens avgång, satte vi oss på en bänk vid stationen. Två riktigt trashade alkoholister sätter sig på bänken brevid och den ene drar en fet brakare.
Jag börjar småfnissa lite.
Sen kläcker han den klockrenaste kommentaren:
- Ahhh... Där satt den!

Jag och Hanna utbrast i asgarv. Värt.

Sedan blev det chill med tända ljus på balkongen för att senare kila upp till stan, då vi tänkte dra till ån, men vi kom aldrig så långt, haha.

Lördagen inleddes med mjölk, sol och bakfylla. Det har faktiskt varit sjukt fint väder i helgen. Vi solade och mös på balkongen och på en dag har jag lyckats bli neger, på riktigt. Suck liksom.

Efter en massa slappande bestämde vi oss för att dra iväg till ån, och verkligen komma dit den här gången, för att grilla med en massa sötsaker, även kallade vänner, till Thilda. Och det var helt sjukt mys.
Vi satt där hela kvällen och det bara vällde in människor. Träffade på någon från Falun och någon från Dalarna.

Kortfattat så har jag haft helt sjukt roligt och mysigt och det har varit skönt att fått komma bort från allting för ett tag. Thilda kommer förhoppningsvis tillbaka hit i slutet av maj och det ska bli ännu mera mys!
Och åh, vad jag längtar!


Längtar dock mest till att du ska komma hem. Nu.
Imorgon.
<3

Okej, nu är det spikat.Efter all denna undran, längtan och oro så är det äntligen spikat.
På fredag drar jag och Hanna iväg till Linköping för att leka med Mathilda.
Och det kommer att bli så otroligt jävla underbart!

Nu ska jag leka med Johnny och Nikke.
PUSS ;*

Valborgsmässoafton började med att jag försov mig så att jag fick cykla som en jude till skolan som ligger på andra sidan staden. Skoj. Sedan slutade jag efter en timma och satt och tittade på alla begåvade musikesteter som hade en liten lunch-konsert på lilla scenen i korridoren. Sedan bar det av hem, sen Mica för fix, sen fest hos Linnea och Patrik. Och det var ju inte en liten fest heller.
Smockfullt överallt, man fick liksom ploga sig igenom folkmassan för att komma någonstans. Det var lite halvjobbigt, men jag kan inte klaga. Jag träffade på vänner och en bunt härliga randoms.
Min valborgsmässoafton var med andra ord K U N G !

Morgondagen var dock inte alls lika härlig. Bakfull och vrålhungrig väckte jag p0rnstar-Sarah och kilade, efter några timmars övertalande, iväg till Birgittas Bulliga Bullf-tta för att återigen käka Leffes Lurvia Lem. Fast denna gången valde jag en Leffes Lurvia Lem Special med plusmeny. Jag fick kämpa för kung och fosterland med att trycka ner den där otroligt goda och mättande Greenburgaren. Hela en och en halv timma. Och det var så jävla värt. Sedan blev det tårta och fika som grädden på moset, eftersom Sarah's syster blev tonåring.
www.hejsvullo.se

Senare blev det mys med P0pcåRn, även kallad Hanna, hemma hos Pedersen med chips, dipp, Polly och Min Brors Flickvän.

Idag

Vaknade brevid Hanna klockan två och kilade iväg till Paloma för att återigen svulla. Pizza. Alright, liksom.
Sedan bar det av till Erica för att bara chilla. Hanna kom och hämtade mig runt 21, drog till staden för att träffa Kalle, Martina, Hasse och Janne som efter tio minuter försvann till krogen. Vi gav oss återigen hem till mig och tittade på CSI. Och nu är jag ensam igen.




Två möten.
Jag är såld.