Idag var det chill på jobbet, för omväxlings skull. Trots det är jag sliten. Wierd.
Tänkte upplysa er nötter som orkar ta sin tid att läsa detta sjukt onödiga inlägg,
att Kärleksmumsen på Njuta är bakade av mig. Awesome. Jag är kung.
Nu råkade jag visst marknadsföra Njuta lite också. Varsågod.
Var på Yeah-möte idag också. Nu har Yeah-festivalen en egen hemsida.
Eller inom kort kanske det var? Ja, jag minns inte. Hur som helst
så hittar ni adressen i detta inläggets rubrik, ifall att du kanske missade att läsa
rubriken, bara för att du var så nyfiken över vad det är för något jag idag hade
tänkt att ordbajsa. Vilket jag för övrigt gör varje gång jag skriver något här.
Så, undrar du något om Yeah-festivalen eller bara inte vill att Yeah's egna
festivalmonster ska pilla dig i stjärten när du sover, så kan du ju kika in.
Jag skriver adressen en sista gång för säkerthets skull:
http://www.yeahfestivalen.se/
Hajdo, hajdo!
Jag har kommit fram till att jag har underskattat mitt badkar.
Att lägga sig i ett varmt bad, tända lite ljus och läsa en bra bok
är nog det skönaste som finns att göra efter en dag full av
slit och stress. Man kan inte känna något annat än lugn och harmoni.
Mrs Bathtub is the shizzle!
Idag började min praktikvecka på Njuta. Det började lugnt och det var chill.
Sen hände det något. Helt plötsligt blir Njuta invaderat av tre miljoner
hemska matmonster och personalen sprang runt som att de alla hade
89 miljarder myror innanför brallan. Men personalen tog tillbaka kontrollen
och senare mot kl. 15 var nästan alla matmonster borta. Victory!
Chill med film nu.
Smisk.
Det kom som en kniv i hjärtat, det bara stack till.
Jag blev chockad av mig själv, när blev jag sådan här?
Aldrig kunde jag någonsin trott att jag skulle bete mig
precis lika illa som dem.
Jag känner till mina brister, men det är sådan jag är.
Det är jobbigt just nu, jag har många bollar i luften.
Men det är fel av mig, jag vet.
Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, trots
att det förmodligen inte ändrar någonting.
Det är bara jag som kan, och jag ska.
En ursäkt tar en inte långt, men iallafall en bit på vägen.
Det kommer att ta tid.
Räkna med det.
Det finns någonting jag stör mig på, något som verkligen
går mig på nerverna.
Någonting jag hör alldeles för ofta, utan att faktiskt
förtjäna det.
Jag blir besviken, för att jag trodde att du visste bättre än så.
Jag blir sårad, för att du överhuvudtaget kunde säga något sådant.
Jag blir arg, för att jag vet att det inte stämmer.
Jag blir dock mest ledsen blir jag på grund av att du har så fel.
Men, om det är så du vill ha det, you got it.
Jag orkar verkligen inte bry mig längre, för hur mycket jag än
kämpar, får jag ändå ingenting tillbaka.
Det är alltid jag. Och händer det något är det mitt fel.
Jag är trött på't.
Save me the bullshit, damn it.
Den nya skivan Bring It On av Goose spelas ur stereohögtalarna.
Jag ligger i sängen och allt är chill.
Huvudvärk på grund av vädret, jag vet faktiskt inte varför jag får huvudvärk
varje gång det börjar regna. Det är väl någonting jag har ärvt av mamma.
Olyckligtvis, kanske.
Hur som helst ligger jag och tänker på gamla minnen, tider då allting var
botten, men ändå så underbart. Till den tiden då jag inte brydde mig
om någonting alls. Hur lätt allt varit, men samtidigt så otroligt svårt.
Jag vet inte varför jag längtar tillbaka, men det gör jag.
Och det är helt sjukt.
Du kom tillbaka för att existera,
men du kom aldrig tillbaks.
