Idag hade vi Öppet Hus på Virginska Skolan. Detta innebar en skoldag
på x antal timmar, 08.30-20.00. En skoldag på alltså nästan tolv timmar.
Tummen upp för det!

Detta innebar även att sjunga Joshua Radin - I'd rather be with you,
Lars Winnerbäck - Aldrig riktigt slut och Lasse W - Vår för hjärter dam,
tre gånger. Och även tre gånger med MJ-medleyt tillsammans med kören.
Nu är tjejen här very sliten, trött och hes. Imorgon ska hon sjunga två
gånger till, och hon undrar verkligen hur detta kommer att gå...


Nu ska hon sätta sig och skriva ett filmmanus där Dan Gunnarsson ska
få skådespela lite. Och dricka massvis med té!

PUSS!

Martin Bengtsson's självbiografi I Skuggan av San Siro som handlar
om hur pojkdrömmen om att bli fotbollsproffs helt plötsligt blev en
mardröm, är en bok jag håller på att läsa just nu. Idag var jag på
dramatiseringen av boken och Martin spelades av Hans Christian Thulin.
Jag kan minst sagt säga att det är en gripande historia som visar hur
elitsatsningar som ungdom inte alltid blir till det bästa.
Teatern var i varje fall sjukt bra och jag fällde nästan en tår där vid
något tillfälle.

Nu ska jag knarka té så att min hals förhoppningsvis vill samarbeta
med mig imorgon när jag ska sjunga på Entreprenörsmässan och
Öppet Hus.


Så jag skrattar idag!

När jag satte mig vid matbordet och pratade med Matilda, kom jag
att tänka på hur vi människor ibland tar vissa saker förgivet. Ibland
kan vi tro att saker och ting stays as they are fastän saker och ting
faktiskt förändras, i vissa fall. En del utav dessa saker är relationer.
Inte bara inom kärlek, utan även med vänner och familj.
Ett exempel är att vissa människor har en tendes av att ta förgivet
att andra ska ta tag i saker åt dem, medan andra tar förgivet att det
är de som ska få saker och ting att hända. Det är alltså raka motsatsen.
Det jag undrar nu är varför det är så? Varför är det antingen eller?
Jag menar inte att det är så för alla, utan jag undrar varför det inte finns
någon skön balans med vad som bör göras och inte göras?
Och vem det är som ska göra vad.

... spamming Erica's blogg. Hon bad mig fixa och dona
lite grann med hennes blogg, för att få den att bli fin och
resultatet blev ju iallafall bättre än min, skulle jag vilja
påstå. Jag har inte haft tid, ork eller lust att styra upp min
särskilt mycket. Headern jag har just nu gjorde jag i paint
bara för att testa hur det skulle se ut. Den är very ful, trust
me, I know.

Och imorgon kväll, efter bandbokningsmötet är det filmkväll
med Angelica med flera hos Simon Prillig Olsson.



Men nu har jag iallafall makten över Erica's blogg vilket jag
finner very givande. Nu ska jag nog fortsätta lite.

Back to monkey business, så att säga!

Insprirationen till att skriva är totally vanished. Den verkar
ha försvunnit med vinden. Jag saknar det. Jag har inte haft
någon lust eller inspiration på över ett halvår. Jag tänkte
först att det kunde bero på att jag hade ett väldigt stressigt
liv då, men det har jag ju inte längre. Borde den inte ha
kommit tillbaka då?

Jag vill kunna skriva som jag gjorde förr.

Idag, klockan 07.00 anlände jag till dagkirurgin på USÖ.
Jag skulle göra en artiskopi i knät. Sjuksköterskan bad
mig att byta om och sedan sätta mig och vänta i väntrummet
på min tur att åka in i operationssalen. När jag kom till vänt-
rummet, ser jag ett bekant ansikte. Vad i helvete! Glenn?!
Glenn har flyttat tillbaka till Småland och jag var minst sagt
överraskad över att han var hemma i Örebro. Det visade sig
att han skulle operera bort gallblåsan. Jag gav honom en fet
kram och detta gjorde verkligen hela min dag. Jag trodde jag
skulle dö av skratt, hur stor är chansen på en skala?
Han såg ut att må bra i övrigt och jag kan inte förklara hur skönt
det var att träffa honom igen. I've missed you, dude!

Man hittade dock inte så mycket genom artiskopin förutom en
spricka i brosket utanför knäskålen, som man inte riktigt vet
hur den kom till, mer än att det förmodligen är på så vis att jag
överansträngt mig lite. Så nu ska jag ta det lugnt med knät och
gå runt med kryckor ett tag.

Nu sitter jag äntligen hemma och chillar i soffan med den fetaste
räksalladen jag någonsin sett. I'm gonna lay back and just enjoy.
Känner mig fortfarande ganska groggy efter narkosen. Nu ska jag
kolla någon skön rulle!

SMISK!

Jag: Du är typ kung.
Andy: Tack, vad söt. Vet du något som vore ännu mer kung?
Jag: Nej?
Andy: Tusen nätter tillsammans med dig.

Gårdagens utekväll var helt klart värd bakfyllan jag har idag.
Förfesten började hos Feffelito med alla dudes, sedan drogs
det mot Satin där Governor Andy var konfrencier. Han var riktigt
trevlig faktiskt. Och jag fick honom att lova att han skulle spela Girig!
Jag är nöjd tjej och det gjorde verkligen min kväll.

Nu plingade det på dörren, så nu är nog förmodligen min räksallad här!

PUSS

Nu har jag för första gången investerat cash i en ordentlig
vinterjacka. Det fick bli en Everest och den kommer nog
förhoppningsvis att hålla mig varm i vinter. Nöjd tjej!





Ikväll lutar det åt att sticka till Satin där Governor Andy är
konfrencier med Feffe, Anna, Johan, Grip och några till.
Dags att göra sig vacker kanske.
Puss!

Sally och jag ska på Kent!

Biljetterna till konserten Conventum Arena 30/3 2010
är bokade och redo att hämtas ut när som helst!
Jag är lycklig tjej. Sist såg jag dem på Arvikafestivalen'08
ensam och med 40 graders feber, inte så populärt för min
del, men det var ändå så otroligt värt det!
Den här gången ska jag dock se en hel konsert med dem,
något jag längtat efter sen.. Ja, 90-talet? Det är ett tag.

Ge mig år 2010 nu!