Min bror sade till mig en gång; du ska vara stolt över vad du har gjort,
det är inte många som klarar, och hädanefter kommer det bara att bli bättre.

De senaste 6 månaderna av mitt liv har bestått av deltidsjobb, arr inför Yeah!
och en helvetes massa pluggande, då jag fortfarande går på gymnasiet.
Och så tänkte jag på vad Ryan sa. Då slog mig tanken att jag inte alls har haft
mycket tid till att skriva musik, vilket förr var det största intresset jag hade.
Var tog det vägen?
För mycket att göra, för lite tid, konstaterade jag.

Men så började jag fundera; vad är det jag egentligen vill med mitt liv?
Min dröm har alltid varit att få leva på något som har med kultur och musik
att göra. Och då tänkte jag att om jag är med och arrangerar en musikfestival
så har jag väl uppnått ett visst mål i mitt liv, eller hur?
Men ska verkligen mitt största intresse, min käraste passion till musiken
verkligen få drabbas på grund utav att jag har för mycket att göra?
Jag har knappt någon tid för mig själv, these days. Är det värt det, undrar jag då.
Eller borde jag ge upp något utav de tidsslukande saker jag gör om dagarna?

Jag medger att det har varit slitit, att jag varit nära på att nästan ge upp en aning.
MEN, det tänker jag inte göra. Jag är inte en sådan som ger upp. Jag ska klara det,
även om det slutar med att jag går in i väggen, 'cause I love what I do!

Och just för att jag faktiskt inte gett upp hittills, resulterade det i att jag vann en plats
till Stockholm för att bo på hotell två nätter, inklusive två middagar, tur och retur med
tåg och inträde+åkband på Gröna Lund med mina kära kollegor, for free.

Så mina sista ord för kvällen är;
Se alltid det positiva i det negativa och använd det till din fördel.
Tro på dig själv och du vet att du kommer att lyckas.



PUSS!