den rätta, den stora kärleken, existerar den verkligen?
Många gånger har jag tvekat, jag har bollat och lekt lite med frågan.
Men jag tror att jag har funnit mitt svar.
Min mor gifte nyligen om sig tillsammans med min nuvarande styvfar Lee. När jag ser henne tillsammans med honom, fylls hela jag av glädje, kärlek och värme. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle få uppleva att se henne så lycklig som hon är när hon är med Lee. De bara utstrålar kärlek och lycka när de går brevid varandra, hand i hand. Hon gick igenom äktenskap, tårar och blod för att äntligen finna sin Mr Right.
Nu är hon fyrtio år och lyckligare än någonsin.
Nu ställer jag mig istället frågan;
varför har vi ungdomar så bråttom?
Vi har hela livet framför oss. Alla vill vi självklart bli accepterade och älskade. Men varför ska allting gå så fort? Den finns, den väntar där någonstans. Kanske bara några hundra meter ifrån dig, kanske på andra sidan jordklotet. Du kanske möter den imorgon, om en vecka eller om 10 år. Det finns ingen anledning att jäkta, den kommer inom sin tid. Det känns verkligen som att vi tar förgivet att vi ska hitta vår Mr Right i våra unga dagar.
Visst kan det vara spännande att vara på jakt efter den stora kärleken, drömmen. Men jag tror att om det går för fort, så blir det mest bara fel.
Chansen finns ju att man finner honom/henne, och chansen finns att det håller livet ut.
Men hur stor är den på en skala?
Ganska liten.
Jag försöker så gott jag kan att ta vara på det liv jag lever, ta vara på dagarna jag har och göra något bra utav det. Istället för att ständigt springa runt och finna bekräftelsen att man är accepterad och leta efter den där, han som ska stå vid min sida för resten av mitt liv, lägger jag hellre energi på att visa min tillgivenhet och kärlek till mina nära och kära, inte minst till min familj.
Jag är själv inte så säker på att jag lär hitta han som ska stå vid min sida genom eld och vatten, inom ett par år. But you can't blame a girl for trying.
Kanske blir det en lång resa och på vägen får jag mig en hel drös full med livserfarenheten på ryggen på köpet? Vem vet, rätt var det är kanske han står utanför min dörr.
Men det jag menar är att man ska ta vara på det man har, leva livet och bara njuta av det som är. Det kommer en dag imorgon också.
Men ta vara på nuet.
Alla blir inte highschool sweethearts.
Men jag har inte gett upp hoppet än.
