Idag var jag, Vickan och Sarah inne i Birgittas bulliga bullf-tta och käkade Leffes lurviga lem.
Humorn är på topp idag, haha. Och jag är helt happy!
Hittade min älskade favoritskiva med mina favoritlåtar på tagalog inatt.
Lyssnade sönder och somnade som en K U N G.



Jag saknar dig inte. Inte för fem ynka öre. Inte en tår har jag fällt för dig.
Det enda du gjorde var att trycka ner mig. Drog ner mig i skiten.
Hur stod jag ut? Det kan jag fråga mig själv ibland.
Sådant tålamod jag hade med dig, så mycket jag brydde mig om dig.
Jag offrade min familj, mitt liv, för dig.
Och vad fick jag tillbaka? Ingenting alls. Inte ens ett "tack".
Istället vände du allt jag gjort för dig, mot mig.
Fick mig att förstå att all tid jag lagt ner, all omtanke var helt i onödan.
All den energi jag istället kunnat lägga ner på bättre saker,
på någon som faktiskt uppskattar det.
Jag får skylla mig själv. Att jag inte insett det förrän nu.
Men jag mår så otroligt jävla bra utan dig.
Livet leker och allt flyter på som aldrig förr.
Jag behöver inte dig. Inte det minsta.
Och det är så jävla underbart!