Idag hade vi Öppet Hus på Virginska Skolan. Detta innebar en skoldag
på x antal timmar, 08.30-20.00. En skoldag på alltså nästan tolv timmar.
Tummen upp för det!

Detta innebar även att sjunga Joshua Radin - I'd rather be with you,
Lars Winnerbäck - Aldrig riktigt slut och Lasse W - Vår för hjärter dam,
tre gånger. Och även tre gånger med MJ-medleyt tillsammans med kören.
Nu är tjejen här very sliten, trött och hes. Imorgon ska hon sjunga två
gånger till, och hon undrar verkligen hur detta kommer att gå...


Nu ska hon sätta sig och skriva ett filmmanus där Dan Gunnarsson ska
få skådespela lite. Och dricka massvis med té!

PUSS!

Martin Bengtsson's självbiografi I Skuggan av San Siro som handlar
om hur pojkdrömmen om att bli fotbollsproffs helt plötsligt blev en
mardröm, är en bok jag håller på att läsa just nu. Idag var jag på
dramatiseringen av boken och Martin spelades av Hans Christian Thulin.
Jag kan minst sagt säga att det är en gripande historia som visar hur
elitsatsningar som ungdom inte alltid blir till det bästa.
Teatern var i varje fall sjukt bra och jag fällde nästan en tår där vid
något tillfälle.

Nu ska jag knarka té så att min hals förhoppningsvis vill samarbeta
med mig imorgon när jag ska sjunga på Entreprenörsmässan och
Öppet Hus.


Så jag skrattar idag!

När jag satte mig vid matbordet och pratade med Matilda, kom jag
att tänka på hur vi människor ibland tar vissa saker förgivet. Ibland
kan vi tro att saker och ting stays as they are fastän saker och ting
faktiskt förändras, i vissa fall. En del utav dessa saker är relationer.
Inte bara inom kärlek, utan även med vänner och familj.
Ett exempel är att vissa människor har en tendes av att ta förgivet
att andra ska ta tag i saker åt dem, medan andra tar förgivet att det
är de som ska få saker och ting att hända. Det är alltså raka motsatsen.
Det jag undrar nu är varför det är så? Varför är det antingen eller?
Jag menar inte att det är så för alla, utan jag undrar varför det inte finns
någon skön balans med vad som bör göras och inte göras?
Och vem det är som ska göra vad.

... spamming Erica's blogg. Hon bad mig fixa och dona
lite grann med hennes blogg, för att få den att bli fin och
resultatet blev ju iallafall bättre än min, skulle jag vilja
påstå. Jag har inte haft tid, ork eller lust att styra upp min
särskilt mycket. Headern jag har just nu gjorde jag i paint
bara för att testa hur det skulle se ut. Den är very ful, trust
me, I know.

Och imorgon kväll, efter bandbokningsmötet är det filmkväll
med Angelica med flera hos Simon Prillig Olsson.



Men nu har jag iallafall makten över Erica's blogg vilket jag
finner very givande. Nu ska jag nog fortsätta lite.

Back to monkey business, så att säga!

Insprirationen till att skriva är totally vanished. Den verkar
ha försvunnit med vinden. Jag saknar det. Jag har inte haft
någon lust eller inspiration på över ett halvår. Jag tänkte
först att det kunde bero på att jag hade ett väldigt stressigt
liv då, men det har jag ju inte längre. Borde den inte ha
kommit tillbaka då?

Jag vill kunna skriva som jag gjorde förr.

Idag, klockan 07.00 anlände jag till dagkirurgin på USÖ.
Jag skulle göra en artiskopi i knät. Sjuksköterskan bad
mig att byta om och sedan sätta mig och vänta i väntrummet
på min tur att åka in i operationssalen. När jag kom till vänt-
rummet, ser jag ett bekant ansikte. Vad i helvete! Glenn?!
Glenn har flyttat tillbaka till Småland och jag var minst sagt
överraskad över att han var hemma i Örebro. Det visade sig
att han skulle operera bort gallblåsan. Jag gav honom en fet
kram och detta gjorde verkligen hela min dag. Jag trodde jag
skulle dö av skratt, hur stor är chansen på en skala?
Han såg ut att må bra i övrigt och jag kan inte förklara hur skönt
det var att träffa honom igen. I've missed you, dude!

Man hittade dock inte så mycket genom artiskopin förutom en
spricka i brosket utanför knäskålen, som man inte riktigt vet
hur den kom till, mer än att det förmodligen är på så vis att jag
överansträngt mig lite. Så nu ska jag ta det lugnt med knät och
gå runt med kryckor ett tag.

Nu sitter jag äntligen hemma och chillar i soffan med den fetaste
räksalladen jag någonsin sett. I'm gonna lay back and just enjoy.
Känner mig fortfarande ganska groggy efter narkosen. Nu ska jag
kolla någon skön rulle!

SMISK!

Jag: Du är typ kung.
Andy: Tack, vad söt. Vet du något som vore ännu mer kung?
Jag: Nej?
Andy: Tusen nätter tillsammans med dig.

Gårdagens utekväll var helt klart värd bakfyllan jag har idag.
Förfesten började hos Feffelito med alla dudes, sedan drogs
det mot Satin där Governor Andy var konfrencier. Han var riktigt
trevlig faktiskt. Och jag fick honom att lova att han skulle spela Girig!
Jag är nöjd tjej och det gjorde verkligen min kväll.

Nu plingade det på dörren, så nu är nog förmodligen min räksallad här!

PUSS

Nu har jag för första gången investerat cash i en ordentlig
vinterjacka. Det fick bli en Everest och den kommer nog
förhoppningsvis att hålla mig varm i vinter. Nöjd tjej!





Ikväll lutar det åt att sticka till Satin där Governor Andy är
konfrencier med Feffe, Anna, Johan, Grip och några till.
Dags att göra sig vacker kanske.
Puss!

Fr v. Alexandra Sörfeldt, Jessica Halldén.

Jag fick nyss världens nostalgikänsla och blev lite inspirerad av Simone herself
inför att kika igenom min dator efter bilder från förr. Denna är ungefär tre-fyra
år gammal och jag saknar personen som pussar mig på kinden.


Fr v. Calle Partypooper, Amanda Kihlström, Jessica Halldén, Maria Claesson.

Detta är vårt gamla band som splittrades för ca två år sedan. Fina minnen och
jag hade inte en enda tråkig stund med dessa människor.


Fr v. Mikaela Mellander, Jessica Halldén.

Denna är tagen för ungefär tre-fyra år sedan och nej, det är inte redigerad.
Jag skrattar lika mycket varje gång.

Jessica är idag två Kent-skivor rikare (alltså äger hon idag hela tre
Kent-album) och stolt över sig själv för the effort hon gjorde hos
tandläkaren idag. Eftersom hon har en sådan fruktansvärd tandläkarskräck
så var hon ju inte sådär överdrivet happy över att behöva gå dit.
Men den där skräcken håller de på att träna bort, vilket hon tycker är underbart
skönt och hon gör faktiskt framsteg! För första gången på ungefär två år har de
fått peta med den där sonden/kroken de skrapar på tänderna med.
Grattis, Jessica!
You've officially earned the yellow ribbon in
getting-rid-of-the-fear-for-the-dentist!

Nästa gång ska dem troligtvis slipa ner den tand som Dan Toothbreaker
Gunnarsson slog av för ett par månader sen.


PUSS!

... that tonight's gonna be a good night!

I denna stund sitter jag i min soffa och lyssnar på
Black Eyed Peas - I Gotta Feeling och väntar på att
mörkret ska lägga sig över Örebro stad. När det är gjort
inväntar jag bara Jennifer, sen blir det party och senare
utgång på Stället där Lorentz & M.Sakarias ska spela
ikväll. Det blir nice.

I've got a feeling that tonight's gonna be a good night!

Den 4 september 2009 fick jag beskedet om att Alle hade
lämnat oss. Idag är det den 10 oktober och det känns
fortfarande inte verkligt. Igår var jag på Alle's begravning
som ägde rum i Olaus Petri kyrkan, och det var då det
började smälta in lite mer. Begravningen var vacker, väldigt
vacker, men även väldigt sorglig. Där vid altaret stod hans
gitarr, som jag så väl minns att han spelade Fredrik och jag
på, medan vi sjöng tillsammans, när Fredrik fyllde år för ett
par år sedan. Det är det första minnet jag har av Alle. Och
det var även då jag började inse att han aldrig mer kommer
tillbaka. Trots det är det fortfarande svårt att ta in att jag
aldrig mer kommer att se honom leendes på stan något mer.
Men isåfall väljer jag att leva i min egna fantasivärld.

Jag kommer alltid att minnas Dig som killen med det
stora leendet, som spred kärlek, värme och glädje
omkring sig. Vi saknar Dig.

Vila i frid, vännen.


840801 - 090904

Nu har jag äntligen kommit hem från Uppsala.
Dagen blev dock inte som väntad.
När vi väl kommit fram till barnonkologen Bonken vid
trapp 95, när jag väl pratat klart och gått igenom
framtidens planer med min läkare, så visar det sig att
jag skulle på EKG senare än väntat. Vilket i sin tur
skapade problem för Fanny och Robin, dock inte för Sven.
Vilket sedan i sin tur skapade problem för hur jag skulle ta
mig hem.
Medan vi tänkte, diskuterade och brainstormade kom vi
fram till att det gick att lösa genom att jag tog tåget hem.

Tråkigt, men okej, tänkte jag. Sen börjar det som var så
sjukt spännande;

Jag beställde en taxi till resecentrum och kom fram i god tid.
Sedan när jag köpte min biljett hem, så skulle bussen till
Enköping avgå kl. 16.20. Jag sätter mig och väntar för att se
vilken busshållplats jag skulle gå till. Helt plötsligt ser jag att
min buss står där, bra mycket tidigare än vad SJ sade till mig.
Så jag springer dit, busschaffören berättar vänligt att SJ's tider
inte stämmer så bra, men att jag iallafall hamnat rätt.
När jag väl satt mig blev jag lugn och somnade. Upptäcker att
jag har åkt för långt, och blir tvungen att springa till tågstationen.
Hinner med tåget och det åker iväg mot Västerås. Och DÄR tog
det stopp. Tåget stod still i ca en och en halv timma. Så den tåg-
resa som egentligen skulle ta ca 2 timmar, blev helt plötsligt
dubbelt så lång.
Jag ska aldrig mer åka tåg...

Nu har jag diskuterat, funderat och överlagt hur
jag ska styra upp morgondagens sjukhusbesök
i Uppsala. Jag hade tre alternativ:

1. Åka tåg kl. 08.00 från Örebro, utan sällskap och ha
otroligt tråkigt i all väntan som sker hela dagen.

2. Åka tåg kl. 08.00 från Örebro, med sällskap och ha
lite roligare och iallafall någon att umgås med i väntan.

3. Åka bil med någon som inte har något bättre för sig
och fortfarande ha någon att umgås med i väntan.

Jag kikade runt lite bland mina kära små hönor till
vänner, efter någon som var spontan nog att kunna
åka till Uppsala för en dag, utan planering och en massa
krångel, och jag hittade Fanny Olofsson från Kristianstad
som jag campade med på Hultsfred'09. Det var inget
snack om saken. I detta nu står hon troligen i duschen
för att åka till Linköping och hämta Sven och hans vän,
sedan beger dem sig hit för att hämta mig, och sedan
åker vi iväg till Uppsala imorgon bitti.

Galet, kanske ni säger.
Skönt att slippa ensamheten i väntan på alla prover,
läkare och röntgen, säger jag.

Godnatt!

lyssnar jag på Thåström och tänker tillbaka.
I denna stund letar jag efter crazy stuff till
Yeah!10. Bland annat Chaos Paintball's prylar.
Någon som känner en eldslukare eller någon
annan crazy person? Me need crazy people.