Jag har fortfarande inte riktigt smält det. Jag tror fortfarande inte riktigt på det.
Det kändes som en dröm, en hemsk sådan. Det var som att någon satt och
lekte med mina känslor och gjorde mig till åtlöje. Men icke, det var sant.
Jag var jobbigt att inte veta när jag fick träffa dig igen, men det är ännu jobbigare
att veta att jag inte kan. För du finns inte längre. Du har lämnat oss. För gott.
Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar dig.
Kom hem.

Vila i frid, mormor.