Jag vet inte vad jag säga, jag saknar ord.
Det kom som en kniv i hjärtat, det bara stack till.
Jag blev chockad av mig själv, när blev jag sådan här?
Aldrig kunde jag någonsin trott att jag skulle bete mig
precis lika illa som dem.
Jag känner till mina brister, men det är sådan jag är.
Det är jobbigt just nu, jag har många bollar i luften.
Men det är fel av mig, jag vet.
Och jag ber så hemskt mycket om ursäkt, trots
att det förmodligen inte ändrar någonting.
Det är bara jag som kan, och jag ska.
En ursäkt tar en inte långt, men iallafall en bit på vägen.
Det kommer att ta tid.
Räkna med det.