Efter en lång kväll sitter jag äntligen (?) i min ensamhet och lyssnar på Thriving Ivory. Tack, bror.
Kvällen har varit mys, men riktigt seg.
Och tanken slog mig nyss; hur kommer det sig att man alltid tänker som allra mest på kvällen/natten? Vad är det med det liksom? Trots att man kanske har något att göra, en massa folk omkring sig, men endå är det just på kvällen man tänker som mest. Det är då man grubblar, leker med tankar och idéer. Det är också då man som lättast blir ledsen. Alla känslor, minnen och tankar man förträngt bubblar upp till ytan och till slut kan man inte längre kontrollera det. Så jävla sjukt.

Men hur som helst så saknar jag Linköping. Den helgen var helt sjukt bra. Jag vill tillbaka.
Jag har en lång dag framför mig nu. Stockholm kl. 8 i morgon bitti. Eller idag, kanske jag ska säga?

Nu blir det tagga mysmusic och dejta kudden.
Natti.